Så, då börjar jag om igen, på ännu en blogg. Denna bloggen är mitt sista försök till en seriös, eller iaf någorlunda seriös, blogg. Jag har startat upp en massa bloggar som sedemera bara bortglömda (främst av mig själv) och helt enkelt för tråkiga att engagera sig i. Jag påstår inte att varken jag eller min vardag blivit mkt roligare nu, men jag erkänner det också. Detta kommer inte vara en blogg fylld av smattrande spänning och snaskiga hemligheter, det kommer vara precis vad den heter, en del av min vardag...

 Det kanske hade varit på sin plats att börja med att presentera mig själv lite, men jag anser det vara onödig information. Ni få tappra själar som kommer hitta till den här sidan först vet förmodligen vem jag är redan, och om det ramlar in någon ny läsare så kommer ni att förstå, att för varje dag som går kommer ni få lära känna mig mer och mer. Ska försöka vara ärlig (kanske främst mot mig själv), med tankar och känslor, och i slutändan kanske jag faktiskt får ut något av detta. Jag har aldrig trott att lägga ut sitt privatliv i en blogg ska göra underverk på en människas mående, men många har ju vittnat om positiva effekter av det. Kanske är detta ett första steg till mitt slutliga mål, att kunna ge ut en alldeles egen bok?!

 Denna alldeles första dagen på Juni månad började med en frukost med två av personalen i boendestöds-gänget, sen bar det av på en liten shoppingtur till Ica och en mjukglass på Hennings konditori. Solen gassar på rätt bra och eftersom att jag inte direkt är någon soldyrkare har jag spenderat fortsättningen av dagen i min alldeles jätte skönt svala lägenhet. Och kommer förmodligen att fortsätta med det denna söndag. Behöver ladda för den nyaveckan som nalkas i morgon, samla krafter och samla ihop mig själv lite gran.

 Mer än så blir det inte idag. Det är alltid svårt att börja en blogg, därför kommer jag inte att göra mer av denna dagen än såhär.

Jag lyfter på hatten och önskar er välkomna in i min alldeles (o)vanliga vardag!

 

Ellen

31 maj 2009 23:50

Till att börja med, vilket vackert foto på dig! Det riktigt lyser om ditt leende och det ser ärligt ut.

Jag tycker det är en bra idé med bloggen, ett sätt att hitta sig själv och lära känna de delar man egentligen inte tänker på i vanliga fall men som kan framkomma så tydligt här. Är stolt över dig för att du vågar ta det steget, att vara ärlig. Inte bara mot andra, utan också dig själv. Jag har alltid älskat dig så mycket, och nu ännu mer. Jag blir glad av det här, Ida!

Har svarat på ditt inlägg i min blogg så du får se det under det du har komenterat.

Jag saknar dig, varje dag. Vi måste ses snart, ha en tjejkväll!

Love you sis, so damn much!

http://ellenkarlman.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.