Dagens mest störande; min mobil som borde sprängas i tusen bitar!!!! Den är helt kass, ja bara väntar på att abbonemanget ska gå ut så ja kan förnya det o få en ny telefon. Den lever verkligen sitt eget liv. TOKMOBIL säger jag bara!! typ 3 månader tills ja får byta, måste nog byta simkortet då oxå, det har tametusan fått vara med länge, och är nog inte i bästa skick!!

 Anyway, här sitter jag och degar och segar. trött som en död antilop ungefär, men det är den där jäkla John Blunds fel. Han kommer ju aldrig på utsatt tid, ja missar ofta det där jäkla sömntåget! Skärpning!

 Just nu är jag modig. Om ni bara visste va jag är modig, dumdristig kanske? ;) Dessvärre brukar ju mina modigheter straffa sig i slutänden, men det är lite kul att vara modig ändå!!! :D

 Jag har inte mkt att skriva idag, har varit mkt beslutsångest över hur jag ska göra med erbjudandet om lilla Gottfrid, jag skulle så gärna vilja ha en hund. Jag skulle så gärna vilja ha Gottfrid hos mig och lära känna honom. Men, jag får inse, det är inte rätt tid i livet just nu. Jag har för mkt annat på gång och känner att jag inte har varken tid eller ork att ge honom all den kärlek och uppmärksamhet som han förtjänar. Det vore inte rättvist mot honom.

 Men när jag blir stor (hmpf?) ska jag ha hund, thats for sure!

 Har egentligen fått ett erjudande jag inte kan tacka nej till, ang en hund. Bara ett litet "ja" från mig och jag kan vara hundägare i morgon redan. MEN, det är ju inte bara till att skaffa en hund sådär, jag tvivlar så på mig själv. Dels rent ekonomiskt, tänk om hunden blir sjuk? Och inte minst; klarar jag av det ansvaret nu? Som tur är behöver jag inte svara direkt, kan tänka ett par dagar. Fundera lite över för och nackdelar. OCh jag vet att det skulle ge mig så mkt med en hund, bara det att bryta tendenserna till isolering. Jag skulle ju vara tvungen att gå ut flera ggr om dagen, jag skulle få motionen min kropp och själ behöver, sällskap, kärlek o så mkt mkt mer. MEN, kan jag ge en hund vad den behöver? Det är frågan. Tål att tänkas på. Och det må ni tro att jag gör. Samtidigt som jag inte ens kan tro att det är sant. Jag har tjatat om att få en hund sen jag va tio år, när jag fyllde elva fick jag en katt ist för en hund (en katt som kom att betyda fruuuuuktansvärt mkt för mig!!! och som jag inte skulle bytt bort mot någon hund i världen - ni må tro att jag saknar henne!!), sen har ja varit kattmänniska fram till mina katter fick avlivas för lite mer än ett år sen. I femton års tid har ja ändå alltid velat ha en hund, och nu har jag en tillgänglig. Och funkar det inte kan jag lämna tillbaka den, känner dem som äger hunden nu och de skulle ha hunden som en jakt hund (det är en beagel, alltså är det ju meningen att den ska ha jakt instinktena), men han jagar inte. Han tycker inte alls om att jaga utan busar hellre, busar och kelar. Åh, utan att ha träffat honom (dock sett honom på film i mobilen) så tycker jag ju att han skulle passa mig perfekt! Han skulle ju dessutom kunna va en anledning för mig att få leka i snön till vinern!! Åh, jag vill säga ja. jag vil vil VILL!! Måste ventilera, be om råd, osv osv. Jag vil, men Kan jag?

Gulligast idag; hunden heter Gottfrid!! hihi. Oxå kallad Gotte

 Tiden går så fort, och samtidigt så långsamt. I natt är det på dagen 3½år sedan, ibland känns det som evigheter sen ibland känns det som igår. Jag försöker att plocka fram de fina minnerna med dig. Alla skratt, de vackra smsen, dina underbara ögon och ditt fantastiska leende. Alla kort-partier (som ja oftast förlorade), kvällen på bion, natten vid mitt köksbord, snön vännen, dina stövlar, de rosa tröjorna din pappa så fint fick gå och byta ut mot gröna - du vägrade ha rosa, besöken på avdelningen hos dig, rum 8, korsordstidningarna, tårarna, drömmarna, vänskapen, kärleken, Dig! Men det är ofrånkommerligt, det mörka. Usch, det gör så ont att veta att det skulle sluta så. jag önskar att jag kunnat lägga armarna hårt om dig och hålla dig kvar i livet. Frågar mig hela tiden VARFÖR!? Men, helt ovetande är jag inte. Skuldkänslorna gnager fortfarande. Vad kunde jag gjort annorlunda? Jag vet att du finns kvar hos mig, överallt och ingenstans, precis när jag behöver dig så finns du där. Samtidigt som du öppnade en dör till en annan värld så har du många gånger hållt mig kvar här. Kanske är det dina vingar som bländat mig i dörröppningen?

 Det är tungt utan dig, men jag har dig här, i mitt hjärta har du en egen plats. Jag saknar dig så fruktasvärt mkt! Önskar ja kunde vrida tiden tillbaka, vi skulle ju ha picknick i det gröna. Bara du och jag. När sommaren kom kändes picknick utan dig inte alls lockande. Picknick själv va inte det vi (jag?) pratade om. Du har lämnat ett stort tomrum.

 E, jag kommer aldrig aldrig någonsin att glömma dig. Vi ses igen, när den tiden är mogen. TIlls dess hoppas jag att du fortsätter finnas här hos mig..

 Vad jag svamlar, saknad och smärta kan få en att tappa fattningen.

Trycker undan tårarna och bestämmer mig för att försöka komma i säng ist.

God natt E, min vackra ängel!

 Fasen, ja är besviken. Har ju gått och laddat hela dagen för att se 100 meters finalen med Gay och Bolt ikväll, så insåg jag i em att finalen inte är förräns imån! Snacka om felberäkning, borde ja väl fattat att det ska vara försök, kvart och semi finaler först? IQ Badboll på HÖG nivå! Men imån vid ca 21,30 ska ja sitta spikad framför dumburken ich heja som fasen på Mr. Bolt, han är så jäkla skönt den killen, går ju inte att tycka illa om honom. Han bara flyger ju fram, som en snabb kamel eller ngt på banan. Han är ju lång med, blir bara långa kliv! :D Heja Bolt!

 Vad ska man göra en lördags kväll om inte sitta och fundera på att sätta igång med städning? Snacka om att man har ett liv va?! Men men, min lgh behöver städas, mina fönster behöver putsas och jag vill lägga mig i en renbäddad säng. Men jag får nog vänta till imån! Kanske kan jag komma igång hyfsat tidigt, bara man kommer igång så går det ju faktiskt rätt fort. Bor ju inte i ett stort slott precis!! Önskelista; nya gardiner till vardagsrummet! *noterar*

 Åh, smsade med Linda innan, hon kommer ev. till Växjö nästa helg. Kanske skulle det va kräftskiva hemma hos hennes mamma då - Ida är välkommen! Yey! :) Sen föreslog hon att vi dagen efter skulle gå ut och äta hotellfrukost! JA! Alltså, de är helt knas, jag är 25 år och har aldrig bott på hotell, aldrig ätit hotellfrukost (jo, när ja va 4 och bror min låg på sjukhuset i lund. Men tro mig, det är inte frukosten jag minns av den perioden!). Och alla säger ju att det ska vara något alldeles extra. Så det kanske ska göras, Linda röstade för ett hotell med våfflor och sylt på frukostbordet. Jag måste säga att det låter lite mastigt för en frukost. MEN, bara för att det finns behöver man j inte äta det! Men det vore mysigt att göra något sådant med Linda. Dessutom måste jag ju träffa henne och se så att magen växer som den ska! Åh, tänk va tiden går, mindre än två månader kvar! TOKSPÄNNANDE!! Vänner är så viktigt!

 Utanför fönstret öser regnet ner, jag ångrar mig djupt att jag inte inskaffat ett par gummistövlar ännu. Fasen! Har ju tänkt göra det i EVIGHETER! men det blir ju aldrig av, pengarna ska ju räcka till så mkt annat. Men nu måste ja snart ta o prioritera ett par stövlar - det är bud på det. SKulle hemskt gärna slängt på mig regnmundering och tagit en promenad nu, om så bara runt huset. MEN, alltid hittar man svepskäl att låta bli - idag är det att jag inte har några gummistövlar! Illa!

 Jag hade framme mina färger och penslar innan, har en tavla att måla som ja borde gjort för länge en, men jag va inte riktigt måleri-inspirerad så det blev ingenting bra alls. Tråk men ändå, att kladda med lite färger är oftast inte fel! Plockar fram barnet i mig! hehe. Satt och funderade på att även plocka fram ull, såpa och vatten och ge tovningen en chans, men jag la ner den tanken. Är trött och det är någonting i luften som jag reagerar på, någon slags allergi? Och jag har ina funderingar på om det kan vara just ullen? Orkar inte med mer rinnande ögon och täppt näsa idag, de räcker så gott som det redan är. Tänk att man ska å o bli allergisk på äldre dar :P

 I mån är det fredag igen, jag ska fika med en gammal vän som jag faktiskt inte umgåtts med ordentligt på säkert tre år, social som jag är (hmpf?) så är känslorna blandade. Inte pga henne egentligen, för hon är en hur trevlig tjej som helst. Men jag har ju lite svårt att "vara Ida" när de väl kommer till kritan. För frågan är ju; vem fasen är den där Ida?!

 Idag har jag inte mkt spännande att rapportera alls faktiskt. Känner riktigt hur tråkig jag är ikväll! haha, tur att det bara är ja och tvn här! Och så blir det resten av kvällen. Najs!

 Ellen, ha det så trevligt i GBG i helgen. OCh gör nu inget som inte jag skulle ha gjort! Va rädd om dig och akta dig för fula gubbar!!! :)

[Sötsugen? JA! En MC Flurry hade inte suttit fel!! Gör det någonsin det? :P]

Det finns inga ord. Därför tillägnar ja min vän Marie och henes nära och kära denna blomma. Försök att ge lite hopp och värme i det hemska som har hänt. Och Marie, Jag finns här för dig-föralltid!

 Oj oj oj, det är allt jag har att säga om gårdagen, eller nej, jag har mkt mer att säga. Och lite av det kommer jag dela av mig med här!

 Klädslen blev inte alls som jag hade tänkt mig, kändes inte bra alls. Så slutade med att ja fick på mig någon ljusröd långärmad, svarta leggings o en vit tunika över det. Det fick duga helt enkelt. Lite efter 19.00 mötte ja upp syster Ellen och hennes kompis Emelie nere på stan. De hade öl i väskorna som skulle drickas upp innan vi kunde göra ngt annat. Ja dricker inte öl för de är tametusan inte ens lite gott, men ja va sällskap (ett jävligt bra sådant oxå;) ). Vi satt nere vid sjön och Ellen lyckades med bedriften att tappa ner ölen i vattnet, varpå hon hävde sig ut över bryggkanten - säkert en meter ner till vattnet - skriker något i stil med "håll fast mig, ja måste ha ölen!". Ja lägger mig över hennes ben så hon inte välter över medan ja skrattar åt henne, Emelie och ja va övertygade om att ölen va öppnad och insåg därför inte riktigt meningen med att plocka upp den, men ungen fick upp ölen och det visade sig att den inte va öppen. Kamerorna användes relativt flitigt denna kvällen, men just detta - kanske kvällens höjdpunkt - förevigades inte på bild! Attans! :)

 Vi tågade sedan upp till "sports", Ellen bjöd på barcardi breezzer, melon förståss, och vi blev erbjudna att slå oss ner i ett "grabbgäng" på 4 st. De va allt lite glada i hågen redan innan vi kom in, men ja antar att de va som män är mest; pratiga, snuskiga och stundtals väldigt självgoda? Men, kaxig har ja inget problem att vara när jag vill så ja va rätt bitsk jag oxå. Ja knäckde dem nog lite när ja gissade deras ålder till runt 40, de var tydligen inte mer än 35. Men det va visst en väldigt känslig punkt. De bjöd iaf på drinkar o hjälpte oss att förgylla kvällen lite. Det blev ett abrupt slut o helt plötsligt skulle vi gå därifrån - vilket nog va tur det. Ingen av oss behövde ha mer alkohol i kroppen då, vi va klara med den biten. Resten av kvällen spenderade vi spatserandes fram och tillbaka i staden, största delen på stationen i väntan på systers buss hem. Det blev lite arga grymtningar från hennes sida åt både det ena och det andra hållet. Men det värsta va nog att inte bussen kunde köra hem henne till hennes säng direkt, utan att hon skulle bli tvungen att vänta i över en timme. Men det gick bra, Emelie mötte upp sin bror och kusin tror jag det va, Ellen kom hem helskinnad och fick sova i sin goa säng och jag fick skjuts hem av N på boendet, snacka om att va snäll. Erbjuda sig att komma ner till stan och hämta mig 20 över 12 en fredagsnatt, när det faktiskt egentligen inte är något han MÅSTE göra. Men jag tycker om N, och jag är tacksam för att han kom. Hade inte orkat att varken gå runt på stan mer eller gå hem i natten, verkade gå väldigt dåligt med kvälls/natt bussar hem till mig. Illa illa! MINUS till länstrafken! På det hela taget va kvällen ändå helt okej, med många goda skratt och väldigt härligt sällskap :D

 Så vaknar tankarna till liv, den där viljan som oxå är den där rädslan. Att kanske någon dag träffa någon, kanske någon dag få vara det där lilla extra i någons vardag. Men jag liksom snubblar på tankarna. För jag kan inte någonstans i min verklighet, min vardag, se hur det skulle kunna hända. Jag är inte den personen man inleder ett förhållande med. Jag är en jäkel på att visa upp en bild av att vara den självsäkra tjejen som jag tror att folk vill se. Men är jätte rädd för att släppa någon nära, endast snabba beröringar och väldigt lite visad hud. Vem vill/kan/skulle orka leva med mig och mina "hemligheter"?

 Iaf, två bilder från kvällen. Första på mig och syster när vi möttes upp. Andra lite senare inne på "Sports". Undrar varför vartända människa vi möter tror att det är jag som är lillasystern? ;) Ja får köpa styltor! =)

By the way; Försvaret för hur ja ser ut på det andra fotot va att ja hade nog inte alla hästar hemma just då ;)