Har egentligen fått ett erjudande jag inte kan tacka nej till, ang en hund. Bara ett litet "ja" från mig och jag kan vara hundägare i morgon redan. MEN, det är ju inte bara till att skaffa en hund sådär, jag tvivlar så på mig själv. Dels rent ekonomiskt, tänk om hunden blir sjuk? Och inte minst; klarar jag av det ansvaret nu? Som tur är behöver jag inte svara direkt, kan tänka ett par dagar. Fundera lite över för och nackdelar. OCh jag vet att det skulle ge mig så mkt med en hund, bara det att bryta tendenserna till isolering. Jag skulle ju vara tvungen att gå ut flera ggr om dagen, jag skulle få motionen min kropp och själ behöver, sällskap, kärlek o så mkt mkt mer. MEN, kan jag ge en hund vad den behöver? Det är frågan. Tål att tänkas på. Och det må ni tro att jag gör. Samtidigt som jag inte ens kan tro att det är sant. Jag har tjatat om att få en hund sen jag va tio år, när jag fyllde elva fick jag en katt ist för en hund (en katt som kom att betyda fruuuuuktansvärt mkt för mig!!! och som jag inte skulle bytt bort mot någon hund i världen - ni må tro att jag saknar henne!!), sen har ja varit kattmänniska fram till mina katter fick avlivas för lite mer än ett år sen. I femton års tid har ja ändå alltid velat ha en hund, och nu har jag en tillgänglig. Och funkar det inte kan jag lämna tillbaka den, känner dem som äger hunden nu och de skulle ha hunden som en jakt hund (det är en beagel, alltså är det ju meningen att den ska ha jakt instinktena), men han jagar inte. Han tycker inte alls om att jaga utan busar hellre, busar och kelar. Åh, utan att ha träffat honom (dock sett honom på film i mobilen) så tycker jag ju att han skulle passa mig perfekt! Han skulle ju dessutom kunna va en anledning för mig att få leka i snön till vinern!! Åh, jag vill säga ja. jag vil vil VILL!! Måste ventilera, be om råd, osv osv. Jag vil, men Kan jag?

Gulligast idag; hunden heter Gottfrid!! hihi. Oxå kallad Gotte