What can I say? Idag har jag varit och fått lite "påfyllning", det behövdes, men det va precis som väntat väldigt tungt, men hade M med mig hela tiden, så det gick okej. Efteråt kommer de välkända känslorna av skuld och skam. Men också denna mattheten och apatin som gör att ja inte orkar reagera på det. Vilket i sin tur är rätt bra, inget destruktivt!

 Jag är seg och trött ikväll, har redan tagit mina sömntabletter vilket jag vet inte är så smart för ja lär vakna rätt tidigt då. Men det får jag ta, hoppas att de verkar snart så att ja får sova lite ialla fall.

 M sa att hon skulle messa till mig, än har hon inte gjort det. Jag måste sluta va så naiv. Det är tröttsamt.

 Yey, vilket possitivt meddelande jag skriver idag då! Äsch, man kan väl inte va positiv alla dagar? Eller? Ska avsluta med något mkt vilktigt dock;

Jag älskar mina syskon, more than words can tell!

Sweet dreams (fasen va internationell jag va idag då? Måste va ngn skruv lös!)