Tänk va tiden går, snart är det Augusti, augusti skriker ORANGE i mitt huvud, kanske för att de känns som att då är det snart dags för övergången till hösten? Ah, skönt närdet blir lite svalare, och jag tror att jag nämnt det förrut, höstens färger är ju helt underbara!! Det jävliga 'är ju bara att när hösten kommer är det ju närmare till julen, och julen bara hatar ja så den vill ja ju inte ska komma - hah, snacka om positivt tänkande? Ett steg i taget, en dag, nu ska ju först Juli ta slut. Hur hamnade jag helt plötsligt på julafton? Mycket märkligt!!

 Idag har jag brännt ännu lite pengar på panduro, pengar som jag egentligen kanske inte borde lagt där, men nu gjorde jag det iaf och inhandlade lite pärlor, fick mersmak av armbandet jag och M knöt häromdagen, så nu kommer jag kanske mssproducera sånna, om jag bara kommer igång och får in ett tempo eller så, så ska det nog gå jätte bra. Det är bra med små pyssel att födriva tid med ibland, att knyta armbad tar inte heller så stor plats, ska jag tova eller så tar det ju upp halva golvet. men faktiskt, tova är skitkul! Yepp yepp, ja har många projekt på gång verkar det som. Hm.. Det är som vanligt, aldrig en sak åt gången - typiskt mig!

 Igårkväll hade ja inte mkt för mig, så det slutade med att ja klippte håret. Har inskaffat en sax relativt nyligen, så använde den. Men ska rapportera att de är jäkligt svårt att klippa sig själv, iaf bakhuvudet. Så ja har ingen aning om hur överjävligt det ser ut egentligen. Men å andra sidan, jag slipper ju se det :P Ingen som sagt ngt idag iaf, så det kan väl intevarit allt för hemskt. Skulle bara toppa det men det blev en rätt stor hög hår på golvet när jag väl va klar, men det va väl behövligt och där tjänade jag in flera hundra kronor. Yey!! (kanske va det för de hundralapparna som jag köpte pärlor idag? hihi)

 Ikväll händer inte mkt i mitt lilla skyffe, ska försöka kurera min värkande mage, synd att ja ej kan säga att smärtan beror på att ja har en växande bäbis där. Tyvärr får jag nog erkänna att förklaringen snarare beror på något i stil med magkatarr/magsår. Men men. Det kommer och går, så snart är magen säkert bra igen!

 Jag är en sån människa som mer eller mindre konstant går med en extrem seperatinsångest, jag vet ju om att människor kommer och går i ens liv, det är liksom en del i allt, det är naturligt. Men jag går och oroa mig hela tiden, får en klump i magen varje gång jag tänker att jag tycker om någon, eller uppskattar att någon finns i mitt liv. För det kommer direkt, som en akut baksmälla eller något. Rädslan för att denna personen ska försvinna, aviktigt lämna mig, eller ja. You get it!? Jag blir helt knäpp på mig själv, så kan man ju inte gå och tänka, det mår man ju dåligt av. Men fasen va det tär, försöker vända på tankarna. Det är svårt.

 Det finns anledningar till varför det är så svårt att släppa folk in på livet, att lita på folk. Detta är en av dem....