Nej jag har inte gett upp bloggen, men det har varit så mkt, och är fortfarande, att jag inte haft ro att sätta mig ner och skriva. Så mkt annat jag borde ha gjort men inte gjort.Så att jag inte haft tid kan jag inte säga, men ro, bristen på ro. Det är nog närmast sanningen.

 Vissa dagar inser man vad som verkligen betyder något. Det spelar egentligen ingen roll om solen lyser (även om det är trevligt när den gör det), om favoritlaget vinner (men heja heja!) eller om tvn visar något av värde.Det spelar ingen  roll om jag är rik som ett troll eller fattig som en liten råtta. Vad som spelar roll är att jag har människor runt mig som jag älskar, som jag bryr mig om. Som bryr sig om mig. Jag behöver ingen sol när jag värms av kärlek, jag kommer alltid vara en vinnare och rikast av dem alla, så länge jag in te glömmer bort, de jag håller av, de som får mitt hjärta att slå. Jag bryr mig inte om ifall jag inte passar in i alla tillställningar, sammanhang, "grupper". För det finns de människor som jag faktiskt passar ihop med, som jag faktiskt hör ihop med. Som pusselbitar! Pusselbitar som inte kan ersättas! Aldrig någonsin.

 Ibland för man ta beslut, tuffa beslut, för att förändra nuet, dået, senet. Framtiden är mitt mål och jag backar inte för att nå dit. "Det är min tur nu, vinden har vänt". Kanske är det återigen så att styrkan ligger i insikten? Att framtiden väntar bakom nästa tuffa beslut, nästa egna val. Iallafall tror jag att det för mig en bit på vägen. Sen är jag fullt införstådd med att vägen är lång, men jag ger inte upp, jag är en seg jäkel. Tvivlet finns där, skulle jag säga ngt annat skulle jag ljuga, men jag har en vilja som är stark. Endast med viljan kan jag inte förändra allt, men det är förutsättningen för mycket av det jag tampas med. Och för varje steg jag tar, kommer jag ett steg närmare. Är så tacksam för de som finns där vid sidan om och stöttar, förjobbet måste jag göra själv,men även hjältar behöver suport. Och jag är inte ens någon hjälte.Men jag kan bli, med hjälp från mina "livlinor" kan jag rädda det jag är rädd för att förlora. Det bor en kämpe i oss alla, min är inställd på vinst.  Vad det än krävs utav mig, så tänker jag gå ur den här soppan med flaggan i topp, huvudet högt och med ett värdigt liv att leva! För vet ni vad, DET FINNS INGA ALTERNATIV!

Tack Hanna för en trevlig fika!

tillsammans är man mindre ensam!