Jag vilar pannan mot det kalla fönstrets insida

lämnar fettfläckar mot den okrossbara rutan

tre lager glas

och fastän fönsterkarmarna är fastskruvade tänkta att aldrig kunna lossas

så drar det en kall vind någonstans

de är inte helt täta

men för guds skull - de är ju okrossbara

man kan ju inte få allt

På rutan finns fläckar sedan tidigare

andra som liksom svettat in "I was here"

i ett trånande efter friheten utanför

och fastän jag kan be om att bli utlåst

jag kan gå runt huset och ställa mig nedanför fönstret

så trånar jag ändå

eftet friheten

frihet kan vara så enkel

men ingen frihet är utan ansvar

eget ansvar

och jag längtar efter den trygghet jag aldrig känt.