Så va man ett helt år äldre, knas det där. Ena dagen är man 25 år, andra dagen 26. Det hjälper inte att jag läst så mkt matte, får inte ihop denna ekvation!! hihi. De sägs ju att man blir klokare med åldern, men ja vet inte. Känner inte att IQt har stigit allt för mkt de senaste dagarna. Men det kanske är vid en annan ålder? Ja, det gäller helt enkelt att vänta och se! hihi. Är skönt att den dagen är över, förbi och GLÖMD nu, för fy vad jag hatar födelsedagar, eller ja, främst min egen då. Ja försöker och försöker sudda bort dagen ur almernackan, men hur ja än gör finns den alltid kvar. Kanske får skriva till kungen? Eller påven? Ska fundera på saken! Nu är det ju ett helt år kvar till nästa gång, men tiden går fort!

 Och vad händer i mitt liv då? ja, det kan man banne mig fråga sig. Det kan tyckas helt innehållslöst och tomt, samtidigt som det kan ses som fartfyllt och fullt med förändringar på gång hela tiden. Antar att det beror på vems ögon man tittar med.  Rent "krasst" (kan man säga så?) så trampar jag på iaf, många dagar känns tiden mest som e seg klibbig sörja, och jag tycks inte komma någonstans. Allt står stilla och jag går bara och väntar på att få gå och sova! Men även dessa dagar är fyllda med aktiva val. Att leva är ett aktivt val, och det kanske låter helt knäpp för den som står utanför och inte ser mer än min text här. Men det är så det är, att LEVA är ett aktivt val. Precis som så mycket annat som kan tyckas helt naturligt hos andra människor. Men jag har oxå gjort ett val att tillåta det att vara så nu. Jag försöker göra val som är "bra" och jag hör hur folk påpekar och puschar på mig. Och fastän känslorna inte alltid är med mig, så har jag bestämt mig. Att förändringen MÅSTE komma nu. Jag vill LEVA och inte bara överleva.

Svammel svammel. Men ett faktum.

 Jag utmanar mig själv, varje dag, med saker som är - i mitt tycke - svåra! Försöker att lära om, men det är svårt. Vissa saker är för svåra så de försöker jag vänta lite med. Man kan inte göra alla förändringar på en gång, fast det vill jag ju givetvis inte acceptera. Jag vill ha det färdiga "paketet" HÄR och NU!

 Så enkelt är det ju dock aldrig, utam striden måste tas, och allt jag kan göra är att STÅ UT! Och jag gör det oxå. för jag vill.

 Idag känner ja mig lite FÖR personlig här, som att jag BLOTTAR för mkt av mig själv. Men kanske är det oxå ett steg, jag skriver om MIG och inte bara "Ida" eller så, jag försöker att genom att skriva, att göra det synligt för mig själv, finna ett sätt att acceptera. Likaså gör jag i vardagen, "blottar" mer av mig själv, av mina hemligheter. För jag är trött nu, trött på att leva bakom ett skal, ett psykiskt fängelse, fasader och rädslor. Allt tar tid, men jag försöker varje dag.

 Som jag skrev innan, aktiva val! Kanske väljer jag en annan tröja än den jag helst skulle tagit på mig? Kanske låter jag tårarna komma lite ist för att låsa in dem och trycka ner dem? Ja, kanske är det så, att jag varje morgon har ett inre krig som ja måste rida ut, att jag varje dag gör ett aktivt val att trots alla krafter som inte vill, så stiger jag upp, väljer bort att ligga kvar i sängen. Så enkelt -> så svårt!

 Jag kanske svamlar, men det får vara okej. Försöker tänka att det är sån jag är, människor får acceptera det eller inte. DERAS problem, INTE mitt. Vad som dessvärre är MITT problem är svårigheten att acceptera själv....

...jag ska bryta mig loss

släppa mig fri