Det va en lång dag igår. Min klocka ringde kl 05.09 efter allt för få timmars sömn. Lite efter 06.00 kom taxi alla familia och plockade upp mig. Färden mot Stockholm hade börjat. Oron som gnagt i mig i flera dagar, låg som ett dis över mig. Men jag tycker att jag lyckades trycka undan den ganska bra. Jag pratade, skrattade, retades, sjöng (skrek - "lät") med musiken i bilen och försökte lösa korsord utan att bli åksjuk! Erika och jag hade paddat ut oss i baksätet med varsin kudde och en filt. Vi gjorde ett frukost-stopp en bit efter Gränna, där det även blev kissepaus och några goda polkagrisstångar inhandlade. In i bilen igen och en halvtimme (?) senare va Erika akut kissnödig igen, och Ezio, vad va det han kände? Va han inte lite hungrig?? :O När vi tre mil senare stannade vid en restaurang, va vi alla på toa för säkerhets skull, och Ezio satte sig i det öppna bagaget och åt frukost nummer 2. :D Vi tyckte att lunch vid halv 11 va LITE väl tidigt! Men Ezio kan man alltid lita på, vore ju synd att slänga det som blivit kvar från första frukosten. Man kan inte annat än att le åt honom - han är ändå väldigt härlig :D

 Efter lite förvirring ang hurvida vi kört förbi svängen eller inte kom vi fram till söder i Stockholm - fint ska det va! ;) Och fint va det. De (bror+sambo) hyrde en mkt liten men mysig lägenhet, där det dukades upp med Olas hembakade äppelkaka, vaniljsås, diverse kakor, godis samt paket till alla gästerna som Inhandlats på Tunisien! (heter det kanske I tunisien??) Helt galet kändes det, jag som funderat på att ha med mig present till DEM! för även om de bott där i 2 (?) år så är det första gången jag va där, och jag va så tacksam att vi tillsammans hade kunnat få ihop en lösning så att jag kunde hälsa på dem. Men i sista stund hade besluts- och prestationes ångesten fått mig att lägga tanken med present åt sidan. Nu satt de där, med paket till oss alla. Galet! Men Tack kära ni!

 Så skulle vi då ut och se stockholm! Jag som tidigare bara varit i där ett fåtal gånger, och senaste gången va för nästan tio år sedan, va helt vilse. Jag har ju alltid fattat att det är stort, att där bor mycket folk och att affärerna är många och av alla olika sorter. Vi tog spårvagn/tunnelbana övermarken-upp i luften-under jorden till Söders "centrum", affärerna tog ju aldrig slut. Bara gatan på Söder är ju (i mina då smått skärrade ögon) både längre och "fullare" än hela storgatan här i Växjö! Och människorna tog aldrig slut, det va inte tomt någonstans, liksom inte ett enda hörn att återhämta andan i. (panik? ja!) Många affärer besöktes och Dagens bästa köp bestod utav tre par stuprörs jeans för 40, ja ni läste rätt FÖRTIO kronor st! Helt galet, och de bjöd mamma på (ack mamma, ja ruinerar dig - tack för allt!). Köpte även 2 tjöjor och ett par leggings på reapriser inne på Gina Tricot. Mamma lämnade vi på ett spa utmed götagatan (hon fick presentkort där från ola och hans fina flicka när mamma fyllde 50) och tog sen tunnelbanan in till t-centralen, upp på plattan! Jag hade förväntat mig världens pride-firande. Men de va riktigt dåligt med det. Märkte faktiskt knappt av det alls. Kanske fokuserade ja på helt fel saker?

 Vi gick i ytterligare några affärer, och hamnade sedan på Mc Donalds, jag är inte mkt för deras mat, men flurryn är ju utöver det vanliga, och nu måste ja oxå slå ett extra slag för deras Milk shake banan! Jag har köpt den nu ett par gånger och jag är helt såld. Riktigt mumsig!! Mamma lyckades (med lite lots från Ola) en stund senare ta sig in till centrum och möta upp oss på Central Stationen. Eftersom att både Erika och jag hade saker idag som vi inte kunde/ville ändra tid på så skulle vi ta tåget hem. Det brast lite för mig när ja skulle säga hejdå till alla, hatar perronger, avsked. Just när de är på perronger. knas. Ola va den sista ja kramade, Ola va den ja åkt för att träffa, Ola va den som fick tårarna att rinna över! Älskar honom så! Dagen hade blivit för mkt för mig, jag hade tagit mig vatten över huvudet och nu när jag skulle gå på tåget hann allt i fatt. Önskar ja kunde hållt det inom mit ett par timmar till. Men det gick ok, syster Erika la handen över min rygg och vi gick på tåget. Två rastlösa själar i ett fullproppat tåg som luktade öl och snus. Helt galet. Men Erika är underbar och trots att SJ givetvis va sena kom vi till Växjö runt 22.00 där syster Ellen plockade upp oss. Och jag va så tacksam när hon släppte av mig hemma.

 Dagen va jobbig, men det fick de va värt. Stockholm är INGEN stad för mig, men mitt upp i alt mitt kaos hade ja ändå det trevligt Alldeles bara på grund av sällskapet.

 Mina nära och kära! Kärlek kärlek kärlek. TACK!

Sänder en varm tanke till min regnbågsflicka, all kraft till dig!

 

Erika

9 augusti 2010 00:26

Du är underbar, älskar dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.