Snart kan man inte skriva 2010 längre, vi går in i ett nytt årtionde. Och när man tänker på det så, så känns det som att man faktiskt inte riktigt hänger med. Om ett par månader blir jag 27 år, 26 låter inte så mycket, men 27 känns redan betdligt mycket äldre. Bara 3 år kvar till 30 och helt plötsligt känner jag av en antydan till "ålderskris"? Har aldrig direkt reflekterat över min ålder, det finns gånger då jag faktiskt till och med fått stanna upp, ta några sekunder på mig att tänka efter, Hur gammal är jag egentligen? Men sen, vad då? 30 är ju ingen ålder, jag har så många år kvar att leva. Kanske har jag levt 1/3 del av mitt liv nu. Vilket betyder att jag har 2/3 delar kvar. Tankarna av misslyckanden och värdelöshet letar sig in under huden, ifrågasätter mig själv; Vad har jag egentligen åstakommit? Känslan är svår att ta bort, den måste jag mera LÄRA mig att hantera, att reglera och inte styras av. Men kollar jag bakåt i tiden så är det inte bara misslyckanden. Jag har faktiskt klarat en hel del, och vem bedömmer, bestämmer, vad som är ett lyckande, eltt misslyckande? Jag tror att det är Jag som är min egen hårdaste dommare! Som barn ska man börja lära sig vad som är rätt och fel, man lär för varje dag man lever. Det som en gång etsats in i ens hjärna, speglat ens beteende är dock svårt att ändra på. Svårt men inte omöjligt. Lite som att börja om på nytt, lära om från början. Men som ett litet barn som ska lära sig gå, får man resa sig upp igen om fortsätta kämpa på även när man faller. Aldrig ge upp, fortsätta vara envis, till slut är man så pass stabil att man kan stå utan att hålla i något. Då får man sakta sakta lära sig att gå, ett steg i taget i sin egen takt. Bäst va det är så klarar man det, utan att tänka på det så gör man det per automatik. Springer runt och leker med alla andra, hör till, spelar roll, har en plats, en mening.

och snart springer jag oxå...

 Idag ligger rimfrosten så vacker utanför fönstret. Träden ser ut som hämtat ur ett vykort och jag är så tacksam ändå att jag bor i ett land som faktiskt har fyra årstider. Jag är så glad över att få vara med och se hur naturen skiftar, Vår - Sommar - Höst - Vinter. Även om man (jag!) gärna klagar på vädret, så har faktiskt varje årstid sin tjusning. Naturen är verkligen ett konstverk, ett underverk!

 Jag är tacksam över de jag älskar, de som finns runtomkring mig, de jag bryr mig om och de som bryr sig om mig - på riktigt. Jag är tacksam över de som orkar stå kvar fastän det stundtals är väldigt blåsigt runt mig, de som inte släpper taget ens de stunder då jag stretar emot. Jag är tacksam för de som inte tröttnar, de som inte ger upp, de som tror på mig och på min vilja till en förändring, viljan att leva ett värdigt liv. Tacksam för de som låter mig vara Ida, och inte hela tiden vill att jag ska vara någon annan. De som ser längre än vad som står på ett papper, eller vad som syns på min kropp. De som ser MIG! De sägs ju att de bästa vänner är de som vet allt om dig, och ändå väljer att stanna kvar (eller va det inte så?). Och jag vet, att det finns människor i min närhet som är Mina vänner, på riktigt. Som accepterar Mig! Och jag är dem evigt tacksam, utan de människor som kommit att betyda något i mitt liv, de som hållt mitt huvud ovanför ytan, hade ja aldrig tagit stegen hit. Denna dagen hade inte sett ut såhär, utan dem, utan Er! (jag tror att ni vet vilka ni är!)

Det svåraste är att acceptera

kanske till och med tycka om

sig själv

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.