Har avklarat promenad till möte - möte - promenad hem och lunch! Nu ska ja låta maten smälta ett tag sen ska ja försöka masa mig till gymmet! Ja, verkligen MASA mig! Det är ju så, att det tar tid att komma igång! Har inte kommit i gång ännu, tränat ett fåtal ggr men från idag ska ja försöka få till det så det blir regelbundet! Måste skärpa till mig, både kropp och själ mår bra av lite träning! ett å två kämpa på!! :P

 Tänk att tiden gått så fort, det känns som alldeles nyligen som jag spelade fotboll nästan alla dagar i veckan! Trampade på min gamla k-märkta cykel (som blev snodd - LÄMNA TILLBAKA DEN bums!!! :( ) till träningarna, och jag Älskar verkligen fotboll, Älskade att träna, att spela, att höra till och bara vara! Så mycket som tillhörde fotbollen - de underbara laget vi hade, tränare, bilresor till och från matcher, mkt kacklande (kanske främst från mig? :P ) och väldigt mycket skratt! Ändå är det nästan TIO år sedan jag slutade, TIO år sedan jag va riktigt aktiv! Har försökt komma igång efter det ett par ggr, men det har inte varit detsamma. Laget är givetvis inte kvar i samma konstallation, vårat "flicklag" va betydligt mer bekvämt för mig, än va det va att gå upp i dam-truppen, spela med de som va betydligt mkt äldre, betydligt mkt bättre, framförallt betydligt mer VINNARSKALLAR än jag. Nog för att det alltid är roligare att vinna, det ska ja inte säga ngt annat än. Men främst vill jag spela för att det är Kul! Träna för att jag Älskade det! Vill inte ta det på blodigt allvar, då förlorar det lite charmen för mig. Det blev aldrig bra för mig i damlaget, jag hittade inte min roll där. Givetvis va det en massa andra faktorer som spelade in oxå, men hur som; JAG SAKNAR DET!

Fotbollen va en del av mitt liv, en del, ett minne, som ja aldrig kommer släppa.

 Fotbollen va min trygghet, en tillflyktsplats, där kunde ja vara Ida.n En del i gänget. Kanske inte så konstigt att jag saknar det så!?

 Det är mycket som snurrar i skallen på en liten förvirrad Mig nu, I maj ska jag ha läst klart NK B kursen. Vilket betyder att jag har ordnat till behörigheten att söka till universitet/högskolor och så. Vilket känns som att det va fasen på tiden, tog ju trots allt studenten för ÅTTA år sedan. Men det är ett faktum, jag har försökt tidigare, men det va inte rätt tid då. Nu va jag mogen för det, nu va det dags! Så nu (under förutsättning att jag klarar NK kursen) är frågan; vad vill jag bli när jag blir stor? Det finns ju så mycket jag vill göra! Egentligen. Men så är det ju en hel del saker som jag behöver ta hänsyn till (främst mig själv...). Och tyvärr så är mitt snitt-betyg väldigt lågt, även att jag nu förhoppningsvis ordnat min behörighet så är mina betyg inte tillräckligt höga för att ja ska komma in på så många program. Men, jag ska söka! Jag kan ju inte få mer än ett nej. Det viktiga i allt det här är ju ändå; jag är på rätt väg, åt rätt håll! Och även om det tagit och kommer att ta ännu en lång tid innan jag är helt och hållet i balans, så står ja upp, jag trampar på. Jag GÅR! And I Will Never Ever Give Up! Jag har drömmar att uppfylla! Ett liv att leva!

 Visst, ja kan ångra så mycket i mitt liv, så många val, så mycket jag gjort och inte gjort. Men det tar mig ingenstans att vara bitter över det som varit (fastän känslan givetvis dyker upp), nu är det HÄR som gäller. Jag kan inte förändra det som varit, men jag kan forma det som kommer. Framtiden är Min!

 Nu har hon gått in i vecka 25 på graviditeten, magen växer och det rör sig inuti. Hon sa att hon va mindre nu än under senaste graviditeten, Kanske blir det ingen 5 kg bäbis då ändå?! Jag önskar att jag kunde vara med mer, kunna följa mer på nära håll, finnas till hands och vara en del! Men jag gör vad jag kan! Snart ska jag träffa dem, henne, tösabiten och Magen! I sommar hoppas jag kunna tillbringa mycket tid med dem, allihopa!

En vacker dag är den min tur!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.