Igår hade jag då en hel-dag, huva mig va trött jag va på kvällen, men det va bra, det va en bra trötthet och jag somnade relativt fort. Nu ska vi bara se till att få bort alla tillfällen ja vaknar på nätterna, men man kan inte ta mer än en sak i taget. Eller hur?! :P

 Började dagen på psyk, min terapeut och jag håller på att Tova med Ull, för tillfället exprementerar vi lite, vi har sett i en bok att man kan tova en "fårulls-fäll", egentligen vet vi inte riktigt hur vi ska göra, vi har aldrig testat det ngn av oss, så det är lite spännande. Mn får testa sig fram och jag hoppas på att den blir bra när den är klar!!

 Sen va jag egentligen bara hemma och vände, syster yster hämtade upp mig med röda faran, vi småpratade lite i bilen på väg bort till mammas jobb. Hon hade ledigt mellan 13-15.30, så vi skulle besöka idioternas mecka - CITY GROSS! Det är verkligen en affär som har allt. Det är ju kanon, och de billiga och så. MEN det är ju så stort, glömmer man att ta ngt så får man ju springa flera kilometer för att hämta det. Det är ingen rolig affär att gå i alls. Förstår inte att mamma och hennes sambo blivit så frälst i din affären?! Dit åker jag om jag vet att det är något speciellt jag ska ha, annars avstår jag gärna. Men, det är ju fler än mamma o dem som älskar denna affären, det synds tydligt en löne-kväll tillexempel. Men det va trevligt, trevkligt att träffa syster. Trevligt att träffa mamma oxå, men på något sett blir det svårt. Mamma insisterade iaf på att köpa en soda streemer till mig att få i julklapp. SÅ kom frågan om julen på tal. Jag vill ju inte fira jul. Jag vet att det blir vad man gör det till, men julafton är helig för vissa, och ja klarar inte av att leva upp till det. Mamma berättade att mormor skulle komma till dem på juldagen och äta (äcklig!) lutfisk. Kanske ska ja kompromissa lite, jag åker inte ut till dem (de bor någon mil utanför stan) på julafton, utan tar ist bussen ut på juldagen. Då firara jag jul med dem, plus att jag får träffa min älskade mormor som jag träffar så sällan. Hur låter det? Jag tycker att det låter okej - göra två flugor på smällen liksom...

       Klockan 15.00 blev jag upp hämtad av boendestödet Lena, vi plockade upp Mysan och åkte hem till favorit Mia, Nicke va redan där och vi satt i gång med pysslandet. Två grytor med puttrande blivande julgodis i, jag rörde och rörde och blev aldeles trött i armen. hehe. Och resultatet av mitt rörande blev inge bra. Julgodiset blev inte alls som det skulle, får trösta mig med att Mias klet inte heller blev bra, men de va gott att stoppa i munnen iaf . MUMS!

 Sen kom en glad överraskning, det ringde på dörren och in kommer mammalediga Jenny med Stella! Jag blev så glad av att träffa Jenny, saknar henne massor. Tomt utan henne, och även om ja tycker om hennes "ersättare" så är de ju inte Jenny!!!  :(  Iaf, jag kidnappade lilla Stella och vi busade och myste och gnällde lite. Flicke barnet blir 6 månader på Julafton, va tiden går fort ibland! Men hon är helt ljuvlig. Men väldigt mkt mammas flicka!!:)

TIll slut va vi väldigt trötta, både jag och Stella, och jag blev återigen påmind om min längtan efter barn. Tänk så underbara de är, barn ger livet mening.

 Det snöar ute and thats all for now :)

 det är mörkt nu, och jag borde gå och lägga mig, men det är lite för mkt tankar och känslor som rusar i kroppen just nu, så sitter här och försöker distrahera bort dem en srund tills sömnen kommer. kan ändå inte deala med ngt av det förrän imån. Jag försker vara konstruktiv så det bara smäller om det :P

 Igår fyllde Lillasyster Erika 17 år

- Ett fyrfallet leve, hon lever

HURA HURA HURA HURAAAA

(jag är världsbäst på att tejpa ihop paket :) )  

 Ikväll ska vi gå på Nobellmiddag mina vänner, är det någon som kommit på va de ska ha på sig? Har ni fått veta era bordsplaceringar? Ja ska ha prins carl-filip som bordsherre, det är inte varje dag man får det. Men sen, är han verkligen så kul att sitta breve? När Middagen är uppäten och allt tjat drar igång, vill man inte sitta breve någon som kan underhålla en då? Ska se om jag kan få byta plats med någon. Kanske finns plats breve någon pompig pingvin-snubbe med lite för mkt alkohol i kroppen? Späääännande. Vad står på menyn?

 Eller något :P

 Idag är jag trött, mer än vanligt. Hu, det är inte lätt att vara trött. Syster Erika blev nog väldigt besviken på mig när jag inte orkade med att träffas idag, men jag hoppas att hon förstår att jag inte planerat att backa ur. Ville ju träffa henne! Men när jag varit hos terapeuten så va ja helt utpumpad, ibland tar det mer på krafterna än man själv kan ana. konstigt det där, med hur psyket och kroppen bara dör ut ibland. Matthet kanske det kallas? Anyhow, det blir till att lägga sig tidigt ikväll, räkna med ett besök av Mr. Blund och sova mig full med nya krafter inför en morgondag.

 Inga jätte planer för kvällen, blir en tur till apoteket och sedan kanske willys. Skåpen här hemma börjar eka, behöer fyllas på lite. Men det är tråkigt att handla mat tycker jag. Mat ska ändå bara ätas, så då ser man inte röken av den sen. BORING! :P Men äta bör man annars dör man säger de ju, lika bra att lyda.

 Börjar tagga inför IDOL-finalen imån. Vem Hejar vi på? Tror att Calle har en liten extra poäng hos mig, men Erik är för jäkla bra med. Tycker båda kan vinna, eller vad säger ni? Spännande blir man, tur man lyckats odla naglar så man har ngt att tugga på när nervositeten blir för stor ;) Heja heja heja!!

Fick komplimangen (???) i helgen, att "din hud är som babyskinn, det är som att klappa en säl ungefär"... Nya raggningsrepliken? Mycket ska man höra innan öronen trillar av :D

Syster Ellen 20 år

Ja, gårdagen va festlig. Dessvärre är ju inte bildernas kvalite lika festlig, men jag är ingen mästerfotograf i stövlar (höhö), även om ja önskar att ja vore det. Men självklart beror det på att jag inte har några stövlar, och inte min brist på fotokunskaper! På första bilden har vi iallafall födelsedagsbarnet i egen hög person, hon har precis blivit gratulerad med den mest (o)sköna jag-må-hon-leva-tolkning som gästerna kunde frambringa. Som ni ser är hon alldels rörd. Det lilla barnet, lillasyster kommer alltid att vara lillasyster. Tänk, det va inte länge sedan vi fajtades om julkorvarna på min tallrik när hon va 2 år. 20 är bara en siffra Ellen, du kommer ändå alltid vara liten :)

 Hon hade 2 extremt välklädda och allmänt snygga vakter. Det va gästlista och stämplar och hela shitten som gällde. Seriöst nog hade de även hängt upp ett rött glitter som man fick gå förbi - såvida man stod på gästlistan och/eller hade en stämpel. Men framåt kvällen tog även vakterna glaset till, och som Nicke så fint sa "jag går direkt från jobbet till festen" och därmed behövde han inte sina sexiga solglasögon utan ja snottade dem en liten stund. Sorgligt nog blev jag varken lika snygg eller spännande, MEN, jag gjorde så gott jag kunde med fulla människor. Försökte ta mitt ansvar som "låtsas-securitas-brud", men inte fasen fick jag mycket respons för det, så jag återgick till min cider och spännande samtal. Vid ett tillfälle befann jag mig även dansandes uppe å en stol. Som tur är finns inga bilder på detta, och jag kommer därmed hävda - utifall att ngn konfonrterar mig - att jag endast stod på stolen i syfte att hålla koll på det lite dåligt använda dansgolvet! Så det så :P

 Tackar syster och alla hennes vänner som gjorde kvällen så trevlig. Imån fyller hon 20 på riktigt. Its a big day coming! Och mitt budord till henne blir; "För safe sex - fuck less". Sen är det bara de med minne och närvaro som vet varför det blev just detta!! :) Puss och godnatt!

 Yeey, sitter laddad för fest! Syster yster fyller, som jag säkert sagt tidigare, 20 år på måndag och idag går kalajset av stapeln. SPännande!! Det känns nästan lite som när man skulle gå på födelsedags disco när man gick på mellanstadiet. Lite det pirret i magen :) Jag är dödstrött men ska nog orka med lite fest ändå, det blir ju vad man gör det till!! Ellen ska få en fin fest. Det är vktigt!!

 Ja, mer än så mkt uppdatering blir det inte idag, ska fixa och dona med det sista innan ja ska iväg. Ikväll vänner slår vi klackarna i taket. (eller ja, klackarna? har inga det på mina tygskor, men ändå :P)

 Have a nice evening!

 Devember har traskar in i våran vardag, många har tänt ljus och fått upp stakarna och stjärnorna i fönstrena. Ska erkänna att här är det då inte det minsta pyntat, men det beror mest på lathet. Jag har faktiskt en stjärna och en ljusstake, men frågan är var, och var kan ju vara på så många ställen, förmodligen nere i förrådet och ja, jag är på tok för lat för att gå ner dit och leta. Men ja får kanske ta tag i det. Ljusstaken vill ja inte ha, men stjärnan är fin. Well well, har 24 dagar på mig innan julafton, sen ska ju all skit ner igen. :)

 Det är många tankar som snurrar i mitt huvud ikväll, jag va på psyk idag och fick egentligen bara bekräftat vad som redan visstes, och vi va överens om allt och det va bara bra så. Men så kommer ju ändå tankarna och känslorna ifatt. Ännu en gång får man ju - det redan konstaterade - svart på vitt, men till vilken skillnad för framtiden?

 Framtiden som hela tiden står och smyger bakom varje husknut, men som jag ändå aldrig lyckas fånga ordentligt. Fastän jag tycker att jag är modig och tar kraft för att våga titta bakom alla hörn. Det är någonting som fortfarande hänger mig i hasorna, men jag vet inte riktigt vad och framförallt inte HUR jag ska ta itu med det. Men, vi jobbar på bred front med detta och hoppas ju komma till klarhet och frihet från de spöken som vandaliserar i mitt inre. Och prognosen är god, för en framtid ska jag gietvis ha!

 Jag har funderat mycket över det där med en familj. Och hela tiden poppar det upp nya anledningar till funderingar. Vad är en familj? Vilka stöttespelare är det som håller ihop en familj? Vem kan man lita på? Det där med att blod är tjockare än vatten, hur mycket kliche ligger det i det? I hela mitt liv har jag varje dag vetat att jag har en stark kraft till att fortsätta andas. Jag har mina tre småsyskon, Ola, Ellen och Erika. De dagar då min kropp totalt vägrat att vara med så har värmen och kärleken till dessa tre "dragit" upp mig på benen och hållt mig vid liv. De växer, de flyttar och vi har inte alls samma kontakt som vi tidigare haft, som alla relationer så pendlar det även för oss, ibland ses vi ofta ibland mer sällan. VI kanske inte hörs på veckor, men JAG vet vart jag står och JAG vet att JAG ÄLSKAR DEM, mer än vad ord kan beskriva. Och än idag är de min främsta morot för att fortsätta kampen, kampen om makten över mitt eget liv, tillgången till mina känslor och kontrollen över hur jag ska hantera mina tankar. De kommer alltid att vara det, ALLT!

 Men, det finns mer människor i en familj. Men de relationerna är så mycket svårare att sätta fingret på. Till många av det finns det kärlek, åh så mycket kärlek. Men en okunskap och en rädsla för att hantera det. Samtidigt finns det personer som man delar gener med, blodsband som borde betyda något. Men där finns ingenting, eller allting? Mycket tomhet och förvirring. Många dagar, månader, år, LIV rentutav som jag missat, som de missat, som VI missat. Och det handlar om att vara på rätt punkt i livet för att orka och att kunna ta igen, eller försöka ta igen, bygga upp något som aldrig egentligen har funnits. Jag är rädd att jag inte är där ännu, och kanske aldrig kommer dit fullt ut. Frågan är, spelar det någon roll? Kan jag inte låta tiden visa vad som sker?

 Vi har historier, allihopa, vissa delar vi och andra delar vi inte, vissa delar vi mer med än andra, och så är det ju. Med alla relationer. Överallt. Hur nära på livet kan man komma någon utan att få veta de hemliga historierna, de som inte sätts namn på så att någon annan än man själv hör, de som ändå har varit och fortfarande på många sätt är delar av ens vardag, personlighet, liv?

 Eller är det helt enkelt så, att en familj betyder trygghet. Där jag är trygg, där har jag min familj? I vilket fall som så är jag tydligen totalt lost och utanför de ramar som realtioner kräver. Dessutom är jag tydligen ganska blödig och känslosam, eller kanske mest förvirrad, ikväll. Så vad jag skriver borde tas med en stor nypa salt, men samtidigt, någonting startar ju de här känslokaskaderna. Någonting finns det ju där... Nåja, nog med svammel för ikväll...

 Förösker ladda mentalt inför syster ysters 20 års fest på lördag. Varit på systemet idag och laddat upp ett LITET lager, som sen tidigare är känt så tål jag ej så mycket, så jag är inte dyr i drift. Har även lite annat i göringen, men nu ligger ganska mycket fokus på va fasen man ska ta på sig. Ellen fyller 20 och då krävs det lite mer klass än urtvättade mjukiskläder i storlek för stor. Någon måtta får det va! Men vi får se, det är inte lördag än och jag hinner ändra mig miljontals gånger innan dess!! Men gosh, syster ska ha en riktigt bra fest! Fan ta den som sabbar!

 Nu är det läggdags för den utmattade själ som sitter och knappar på tangenterna, det har varit en lång dag och i morgon väntar ännu en. Så jag hoppas på en utflykt med John Blund och en morgondag med nya krafter!

Bakgrundsljud; Pink - Family potrait (kan inte stava men ni fattar kanske ändå?)

 Shit, det är exakt en månad kvar till julafton och egentligen har jag bara en sak att säga om det - BLÄ!! Den som uppfann julen borde allt få sig en ordentlig smäll på snoken, och jag skulle gladerligen dela ut smällen personligen om det betydde att julen helt ströks ut almernackan. Helt ärligt, vad är det för nöje? Människor tvingas att träffa folk/släktingar, som de till vardags knappt pratar med. Affärerna länsas på julklappar man köpt för dyra pengar "bara för att man måste". Varför måste det finnas speciella dagar då man ska uppskatta varandra, träffas och trycka i sig hutlösa mängder med mat, dopp i grytan som ingen kanske egentligen tycker om, men som "bara ska finnas" på bordet? Så jag ifrågasätter varför all denna uppståndelse? Allt pyssel och stök för ett par dagar om året. Och jag kan bara tala för mig själv, men är inte tomten aningens otäck? Bara begreppet "tomte", vem har hittat på det? Näe, jag undrar mina kära vänner, kan vi inte älska och uppskatta varandra någon annan dag?

 Vad jag önskar att vi kunde gå ur träsket och alla tvång med julklappar och skit, men även jag har massa huvudbry över dessa små paket. Affärerna går med mångmiljonvinster runt jul och nyår varje år, och vi, ja, även jag, bara fortsätter att mata dem! Helt sanslöst!

 I övrigt så tycker jag att dagarna är alldeles för gråa och tråkiga, kan vi inte få lite sol? Eller lite snö? Kyla och snö vore inte helt fel. Vi behöver något som lyser upp våran vardag i detta novembermörker. Tänk, när det börjar knarra under skorna när vi promenerar på gatorna, när gräsmattorna är täckta av vit snö, som man inte kan låta va orörd utan bara måste slänga sig i och göra minst en snöängel - trots att man får snö i både byxor och under tröjor. Åh, vintern kan vara så vacker, rimfrost, snö och andetagen som blir som små rökmoln ur munnen. Snälla, låt oss få lite snö, låt oss slippa allt det gråa, och låt oss slippa en massa slask och tö. Och, hjälp mig att hitta några varma och någorlunda snajsiga vinterskor, ty jag fryser om mina små fötter!!! :)

 Men nu tycker jag att det börjar bli Lite tid för mig att krypa till kojs, och försöka få några timmar av den könhetssömn jag så väl behöver. Jag önskar att i morgon vaknar jag till minusgrader, vinterlandskap och en skinande ren lägenhet. Man kan väl få drömma?? ;) Natti natti

 Lördag och solen tittar fram lite till och från, om en halvtimme ska det bli promenad för fröken Ida, jag ska ner till stan med Mysan och lämna tillbaka tröjor jag köpte igår. Men gamla vana trogen så provade jag inte i affären, och när ja kom hem och fick på dem så fick ja lite smått panik, man kan köpa mer eller mindre generösa kläder. Men de här tröjorna/klänningarna va jäkla inte generösa för fem öre, Jag har lovehandels så att jag skulle kunna sälja. Så tillbaka med dem ska jag gå, det finns andra kläder som inte avslöjar mina "komplex" så tydligt. Men jag ska ju gå på Syster Ysters 20 års kalas den 5 December, hade varit så kul om jag hittat några fina kläder tills dess. Hon fyller trots allt 20, och även om kanske inte hon eller någon annan bryr sig om vad jag tar på mig, så skulle jag själv vilja se någorlunda anständig ut. Kanske klä mig i något annat än mjukisar och stora kläder?! Har ju två veckor på mig att leta nu så det ska nog gå bra! =) Ska bli trevligt med födelsedagsfest, även om jag oroar mig fölr hur jag ska hantera antalet folk, men jag gör det för att jag VILL, för att min syster bjöd mig och jag förmodar därför att hon oxå VILL att jag kommer. Jag får göra det på mitt vis, ha som mål att komma dit, sen får jag ta det som det kommer därifrån. Stanna så länge jag orkar. Det viktigaste är att visa Ellen att jag VILL, för att hon är den hon är, för att jag älskar henne.

 Sitter för övrigt och lyssnar på KENTs nya skiva, ju mer man lyssnar desto bättre blir den tycker jag. Och ändå har jag inte lyssnat på mkt på den ännu.. Fortsätter ja lyssna , och fortsätter den att bli bättre för varje gång ja lyssnar på den så kommer den ju snart vara världens bästa skiva ;) KENT har ju en förmåga att få ihop texter utöver det vanliga.

 Va faen, solen försvann, och himlen som va nästan helt blå nyssens är numera grå. SKit oxå. Bara det inte kommer regn. Dessutom slog det mig att mina fina vantar ligger hemma hos Mia. Satan. Well well, toegvantar får det bli, gör väl inget om fingrarna förfryser?? :P Ett finger mer eller mindre?? ELLER INTE!!!

 Att man kan sakna något man aldrig hade så mkt, det förbluffar mig!