I förrgår fick boendestödet L för sig att vi skulle göra lite göra lite höst pyssel, vi har dock inga  backra lönn här i närheten, men jag ska nog ut på vift strax och då ska ja leta upp lite, lömnn löv är så varcka, röds orange och gula, I LOVE!! Så det ska försöka blockas lite och göra ngt fint med, något att dekortera med. Hästen är verkligen här nu, det är så underbart. kölden börjar lite bita mig i kinderna, och jag ser fram emot att snart få ta fram vinterjackan, halsduk och vantarna, ska försöka mig på att sticka en mössa oxhå, har gjort ett flertal försök men det vill inte lyckas helt enkelt.

 Negativt med hösten är att man måste börja tänka på julklappar, årets julklapp kan ju inte bli hemmagjorda vantar, igen. Det har ja ju gett bort två dagar i rad nu.. Hmm. ja ska fundera ut ngt. Förslag på personliga julklappar?? Ja funderar vidare, en del uppslag har jag att utgå från. Usch, ja hatar julen. egentligen, ska gå i ide!

 Sutter nu och sörplar i mig te, om 5 minuter ska jag bege mig bort till psyk, vilket känns spännande idag då de hade stormöte om MIG igår och jag bara måste veta vad som sades, hur de resonerar och vad de kom fram till.. Nyfiken, ja, men de är ju faktiskt mitt liv det handlar om!!!

 du finns i mina tankar, lille pojke!

 Så va det söndag igen, helgen har pinnat på i vanlig takt. Fredagskvällen va helt galet trevlig, med syster och hennes vänner, och diverse andra konstiga människor som vi (jag!) hälsade på. Undrar hur de gick för killen som låg och "tittade på stjärnorna" (läs; va askalas och låg på marken och förmodligen väntade på att världen skulle sluta snurra), jag frågade honom hur det va, undrade om ja kunde göra ngt, ringa någon. Men han log och sa att det va okej. Jag har SÅ dåligt samvete, hur kunde ja låta honom ligga kvar där? Håller iaf tummarna för att han kom hem ordentligt! (yey, den berömda "mamma-rollen" i mig kommer fram.... )

 Igår skulle jag färga håret på M, när ja slängt i färg i hennes korta hår va det massa färg kvar, och hon tyckte jag skulle kasta i det i mitt fågelbo. Så det gjorde jag, alltså är jag numera mörkhårig, har noterat att i vissa ljus ser det svart ut, men det är faktiskt brunt. Mörk brunt. Det tar väl ett tag att vänja sig, men det är väl alltid trevligt med lite förändring? Och på tal om hår (för det är ett så förbannat intressant ämne - "huvudämne" :P) så har jag noterat att jag sakna mitt långa hår! Hur kunde jag ens tänka tanken att klippa det kort? Nu får ja sluta gå o klippa till att lite titt som tätt, inga kapningar utan att det är nödvändigt, nu ska det få växa vilt igen!

 I morgon är det måndag, igen, konstigt att måndagar alltid tycks komma åter. Mycket märkligt. Måndag betyder träff på psyk med S, det blir nog bra. Har börjat tappa allt intresse för kontakt med psyk å senaste tiden, trots att jag vet att de är nödvändig kontakt så tröttnar jag. Vill komma vidare nu, vill LEVA inte bara ÖVERLEVA. Men ett steg i taget, jag har ju hela livet på mig som det brukar heta. :)

 FÖr övrigt är det på tok för mycket tankar som snurrar i mitt huvud ikväll, minnen och paraleller med min vardag. Och jag får ingen ordning på det, så låter det fara runt lite och hoppas på att de också tröttnar och kanske till och med somnar snart.Jag ska försöka komma i säng tidigt ikväll, blev lite si så där med sömnen i natt. Men ikväll är det en ny chans för sömn, och jag ska verkligen försöka ta den. SÅ snart blir det nerkrypning under bolltäcket och väntan på John Blund. Bolltäcke är förresten en mycket spännande uppfinning, som ett påslakan fyllt med bollar. Det låter väldigt suspekt, men faktiskt tror jag det gör viss nytta. Jag kapslas in som en puppa under det 6kg tunga täcket, jag blir lite liten och tycker mig tro att ett visst lugn sprider sig i kroppen. Har ju bara haft det i 1½ vecka, så har inga jätte bra utlåtanden, men jag återkommer med det när jag vet mer.

 Vart tog ni vägen, varför lät jag er gå?

Fredag och i mitt "nya" liv betyder fredag utgång! så nu sitter jag redo för en kväll på stan. Yey!

Outfit; (1 breezer och en cider gungar i magen!)

Crazy bitch going more crazy?

(total katastrof!!!)

To all my special angels!

 Dagarna är vackra nu, solen skiner och himlen är blå. Det är inte för varmt och inte för kallt, och man känner i luften att sart byter löven färg, snart är hösten här. Jag tycker om hösten, blir helt salig av alla vackra färger. Och jag som har hittat en super najs jacka på vero moda, kanske lite mer varmare jacka, men super fräsig, i orange och brun, rutig. men 700 kr, antar att de är va man får ge för en jacka, men får nog hålla mig med min gamla jacka ett år till, Det är ju trots allt inget fel på den :P

 Nästa månad ska jag försöka mig på att byta mobil, lutar ju åt en sony ericson av något slag. Har haft det nu de senaste åren, och trivs rätt bra med de. Men jag är ju ingen expert på mobiler precis, så vet ju inte riktigt vad jag ska ha. Men jag va och pratade med en mkt service-minded kille på TRE häromdagen och fick lite förslag. Kanske skulle ha en röd mobil? Tål att tänkas på. Tycker att de kunde göra en specialdesignad grön till mig. jag vill ha en grön telefon!

 Idag har det varit ett sånt där super-spela-fotbolls-väder, åh vad jag saknar fotbollen, tänk att det som i flera år va en så stor del av mitt liv egentligen inte har någon plats alls längre. Det är ju skandal, total katastrof! Minst sagt! Skulle gärna börja men igen, men det krävs väldigt mkt av mig isf. Skulle vilja spela lite mer för att de är kul, inte blodigt allvar, det är dock dåligt med sådana lag. Kanske skulle satsa på korp-fotboll, men de finns ju nästan inga damlag inom korpen. TRÅK! får starta upp ett eget lag, det är trors allt något som vi (jag o andra "gamla" fotbollstjejer) pratade om redan för 7-8 år sedan. Men, det är nog bara prat. Måste dock hitta någon träningsform som ja trivs med snart, jag blir ju alldeles förslappad.. Usch. Skärpning! Kanske ska återgå till gymmandet igen ändå? men det är verkligen inte min grej. suck. ja får fundera vidare.

 I morgon är det ny dag, ny vecka, nya krafter. Hej o hå!

Torsdagens timmar tickar förbi

och jag har bestämt mig

att ta en dag i taget

men ibland räcker det inte

utan ja måste dra ner kraven på mig själv

och ta en timme, kanske till och med en minut

i taget

Idag försöker jag att bara andas

finns till i nuet och det som är Greppbart

som att tvätta, städa, ligga i soffan och se på film

det som är ogreppbart kommer susande

försöker invardera mitt redan upp-och-ner-vända hunvud

men jag tar ett andetag

en sekund i taget

När jag ser tillbaka på de 25 åren som jag levt nu

de som kanske varit en tredjedel av mitt liv

så undrar jag vad jag har åstadkommit

hittade en gammalbok för ett tag sen

en sån där som man fick i födelsedagspresent när man hade kalas för klassen

och på en av sidorna skulle man skriva "såhär tror jag att mitt liv ser ut om tio år"

Jag hade skrivit något i stil med

"Jag är fotbollsproffs. Jag är gift med **** och har två barn, jag kanske jobbar med data"

Och jag kan inte låta bli att le, för jag va elva år då

och jag va sådär naiv som bara en elvaåring kan vara

Nu, såhär fjorton år senare så ser jag ju att ingenting av det jag skrivit blivit verklighet

jag är faktiskt inte ens i närheten

Skulle jag fått omformulera frågan lite, och svara på den idag hade kanske frågan blivit

"såhär ÖNSKAR jag att mitt liv ser ut om fem år"

svaret kanske hade liknat;
"Jag har funnit mig själv, en trygghet, ett hem och en stabil grund.

Kanske har jag funnit någon att dela min vardag, mina drömmar och hopp med,

någon att överösa med kärlek och kunna få kärlek av

En familj, en egen liten familj, mamma pappa barn."

Men vad vet jag, det är ju bara om...

Nu är det hundpromenad som väntar. Likes!

Det fanns tider som såg ut att vara så enkela

då barnen mitt emot mig vid matbordet log

kastade lite mat, tuggade och spottade ut

gjorde grimaser och sen log de igen

Och mitt hjärta slog ett extra slag

varje gång deras kurrtande barna skratt

blev till ljuv musik i mina öron

för med dem va det just så enkelt som det såg ut

För dem va jag en hjälte

som puttade gungan högt högt upp

sådär så det kiknade i magen

och byggde sandslott som de sedan kunde riva

Det va tider som utåt va så enkla

för att jag dolde det som fann under ytan

för att ingen vågade titta efter

för att barnen fick mig att leva en stund

Och barn kommer alltid vara

små mirakel

underverk i vår tids universum

en anledning och en mening med allting

 För att ha någonstans att börja klaga så måste ja säga att jag inte alls gillar bloggens nya design, den syns inte för er som läser, men för mig som skriver så är den helt annorlunda. Jag gillar den inte alls. Så ett STORT FETT MINUS för den!

 Idag har jag många minus att dela ut, för ja är på ett förbannat dåligt humör. Idag funkar ingenting för mig. Allt bara jävlas, lägeneten behöver städas, jag behöver ordna en del saker och inte en enda tanke, ja menar verkligen det, inte en enda tanke är något annat än TOTAL KATATROF!

 I helgen har det blivit en del festande, I stort har det varit trevligt, förutom vissa små händelser som ja klarat mig utan. Men ja, nu är den över och vad kommande vecka har att erbjuda återstår att se. Har den ganska bra upp planerad, men så är det ju en del saker som man inte kan planera och förutse.

Jag ifrågasätter mig själv idag, igen. Så går och glo på tv ist. här blir inga barn gjorda.