Dagar som dessa, när solen skiner och man bara vill springa ute hela dagarna, jag vill ha ett land att påta i, en gräsmatta att klippa, ett hus att måla, en cykel att cykla på, en liten att jaga, en kärlek att laga mat åt, mördarsniglar och andra kryp att svära åt. Dagar som dessa lever jag lite inuti hela tiden, kanske lite mer än vanligt? När solen tittar förbi de gråa molnen, när det värmer på huden och jag har fått årets första bonna-bränna, när det glittrar i ögonen och träden snart är gröna. Då känner man drömmarna lite tydligare, eller är det bara jag? Ljuset utomhus liksom lyser upp, även inuti. Om så bara i små stunder så är de små stunderna mer än inga stunder alls. Och jag blir varm av att veta att det finns faktiskt de drömmar som slår in, drömmar kan bli verklighet. Och jag lever på det!

 Funderar över saker som händer runt omkring mig, på de val man som människa ibland måste göra. På hur olika vi alla är, men samtidigt bär vi på så många likheter, olika erfarenheter som faktiskt i viss mån är liknande. På hur mycket olika uppfattningar vi har, vilka olika förmågor att tolka omvärlden vi bär med oss. Minnen som påverkar, händelser som alltid kommer att finnas med oss, i vilken grad vi tillåter oss att styras av dåtiden och i vilken mån vi tillåter oss själv att leva Våra Egna Liv. På hur mycket tid vi lägger på att oroa oss över det som inte är, över det vi inte vet, över det som inte finns. Jag undrar hur våra liv skulle sett ut, om vi lagt energin på att faktiskt LEVA ist? Och vad skulle ja fundera över om ja inte la tid på dessa ganska diffusa tankarna??

 Är det nu ja ska sluta tänka?

 Och visst är det ändå konstigt hur svårt det är att släppa det man har, konstruktigt, destruktivt, logiskt, ologiskt, tramsigt, viktigt, tråkigt, roligt, allt! Så lätt det är att fastna i någonting, bygga upp en mer eller mindre pålitlig trygghet runt, för att sedan inse hur svårt det är att lära om. Bryta det som man lärt in. Man inser dock att det man lär sig en gång, kanske inte alls funkar på samma sätt ett par år senare. Man måste lära om, även om det är en "bra" sak man har. För man utvecklas, förändras, hela tiden. Ingen dag är den andra lik, hur duktiga vi än är på att planera, schemalägga och försöka förutse - allt kan hända, ingen vet vad morgondagen har att erbjuda.

 Jag kör in mig på ett spår, för att jag tror att det är där jag ska vara, jag tror att det är spåret för mig. Och det är det förmodligen, då jag väljer det så är det nog enda vägen DÄR och DÅ! Men idag kanske ja måste välja ett annat spår, ett som är mer Jag. Svårt att förklara. Svårt att växla. Svårt att förstå. Det bara är. Kan tycka att även om det är tur att man inte vet allt, även om det är en himla tur att inte allas liv ser lika dana ut, alla dagar inte bara sker på bara rutin, så kan jag tycka ibland att det hade varit skönt om det funnits åtminstonde en liten liten bok, om hur man ska leva, hur man ska vara, vad man ska göra och hur man ska bete sig för att göra det som är Rätt! En liten livsguide som man kunde slå i, där det kunde stå, svart på vitt, att såhär ska du bete dig i denna situationen. Säger någon si så ska du tolka det såhär, gör någon så så betyder det detta. Visst hade det varit smidigt? Visst hade det på ett sätt underlättat något extremt?!

 Men så tänker jag samtidigt, att som den rastlösa människa man är, hur länge skulle man stå ut med det? Hur länge skulle jag klara av att gå som i en redan stöpt form? Vara precis som alla andra? Snacka om understimulans! Alla går som zombies, alla är PRECIS likadana. Vad skulle utmaningen i det vara? Visst finns det ändå en tjusning i utmaningara, trots att de är svåra och ibland riktigt jäkla olidliga, hur skulle man klara sig utan dem?

 Ja det snurrar på här, som vanligt, utan att finnas några svar eller några lösningar. Det är bara tankar i ett ganska rörigt tanke-kontor.

 Ett kontor, borde det inte ha öppetider då? ta ledigt efter 17.00? Kanske är det så man ska göra, vara tillgändlig för andra och sig själv mellan 8.00-17.00 Drop in varannan onsdag, eller i mån av tid? resten av dagen och givetvis helgerna är jag på semester, välkommen åter...

men allt är bara ord

lite huller om buller

men man får lära sig

att hantera även ett kaos

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.