Från att ha gått och frysit i flera dagar nu har ja helt plötsligt blivit tok-varm, galet! Är det klimakteriet ändå? Varm är jag iaf, fast ska ut en tur sen så lär väl svalkas ner då! I fredagskväll va det ISKALLT vil jag lova, Ja höll helt seriöst på att förfrysa. Va med syster Ellen och Emelie ute en runda, det började redan hemma hos mig faktiskt. De kom hit redan på eftermiddagen, vi åt mat och drack lite, kollade till en början på Yrrol men bytte helt komikergäng och gick över till HippHipp ist vilket helt klart gav mer skratt och glada miner. Tiffany Person är ju en stjärna! :D Vi promenerade sedan ner till stan (jag gick hand i hand med min cykel, som troget följer med mig ut på mina nattliga äventyr numera) och eftersom att syster yster har aningens l'ngre ben så fick Emelie och jag kuta på som bara den, men visst gjorde det så vi höll värmen lite :P Vi halkade in på Pauze (eller va det sports? jag lär mig aldrig vilket som är vilket?) och stötte där på lite glada människor som vi tjattrade lite med. Det va himlans trevligt, men jag måste ju erkänna att jag hade en del av mina tankar på annat håll, och syster märkte av det och försökte få mig att inse att det är inte värt att hålla på att skicka sms och "fjanta" sig för ´honom´, hade han velat träffa mig hade han hört av sig. Han visste vart jag fanns. Men jag blir arg på mig själv, för ja är lite som en förälskad fjortonåring. Iaf lika förkrossad över att inte få respons, och framför allt att över mina misstankar om baktankar.

 Jag tog den blåa faran hem innan ens halva kvällen hade gått, men jag va trött, frös och hade haft det trevligt. Så vi skruttade hem över kullerstenarna, blå faran och jag, är lika överaskad varje gång - när faller den sönder helt?

 Annars har jag varit ganska passiv i helgen, tagit det mest lugnt, men det måste man oxå få göra. Idag har jag haft lite möten och sådant "spännande". Tankarna snurrar över de val jag ska göra innan fredag. Hur jag vill göra, vad jag ska göra, med närmsta framtiden. Ny terapi? Mindre terapi? Plugga? Arbetsträning av ngt slag? Sådana beslut som känns som att de kommer avgöra hela min framtid, vilket jag rent LOGISKT vet att de INTE kommer göra. Men som vanligt är känslorna inte så logiska och tankarna bildar ett trassligt kaos i hjärnan. Försöker bolla tankarna lite ibland, önskar att någon annan kunde bestämma. Men det är ju bara jag som kan ta besluten. Tur att man inte är en sån där med extrem jäkla beslutsångest, det kunde ha blivit jobbigt.. Humpf...

 I will report more when I made my choice.

 Tiden går och nu har kompisen gått tre dagar över tiden, bäbisen växer och hon vill så klart bara att den ska komma ut. Och jag är helt salig, tycker att det är såååå spännande. Hon har lovat att skicka ett sms så jag vet när det händer, men som hon sa häromdagen, ibland är vi så telepatiska så jag kanske till och med kommer känna när det är dags, utan att hon meddelar. Och vem vet, kanske ligger jag här hemma på min säng och kvider? Allt är så fantastiskt, ett mirakel. Och jag får vara med om det, även om jag numera bor 11 mil från henne. Jag får vara en liten del i ett stort mirakel. Vad jag längtar tills det blir min tur, när den tiden är mogen!

 Ikväll är det Svenska Hollywoodfruar på tv, och jag hatar sånna program, men tyvärr. Jag måste se det. Allt är så tragiskt. Men hur tragisk är inte jag som planerar att titta på det då?! Well well, i brist på annat :)

 Ha en fortsatt trevlig kväll kära läsare.