Det fanns tider som såg ut att vara så enkela

då barnen mitt emot mig vid matbordet log

kastade lite mat, tuggade och spottade ut

gjorde grimaser och sen log de igen

Och mitt hjärta slog ett extra slag

varje gång deras kurrtande barna skratt

blev till ljuv musik i mina öron

för med dem va det just så enkelt som det såg ut

För dem va jag en hjälte

som puttade gungan högt högt upp

sådär så det kiknade i magen

och byggde sandslott som de sedan kunde riva

Det va tider som utåt va så enkla

för att jag dolde det som fann under ytan

för att ingen vågade titta efter

för att barnen fick mig att leva en stund

Och barn kommer alltid vara

små mirakel

underverk i vår tids universum

en anledning och en mening med allting