Så va det söndag igen, helgen har pinnat på i vanlig takt. Fredagskvällen va helt galet trevlig, med syster och hennes vänner, och diverse andra konstiga människor som vi (jag!) hälsade på. Undrar hur de gick för killen som låg och "tittade på stjärnorna" (läs; va askalas och låg på marken och förmodligen väntade på att världen skulle sluta snurra), jag frågade honom hur det va, undrade om ja kunde göra ngt, ringa någon. Men han log och sa att det va okej. Jag har SÅ dåligt samvete, hur kunde ja låta honom ligga kvar där? Håller iaf tummarna för att han kom hem ordentligt! (yey, den berömda "mamma-rollen" i mig kommer fram.... )

 Igår skulle jag färga håret på M, när ja slängt i färg i hennes korta hår va det massa färg kvar, och hon tyckte jag skulle kasta i det i mitt fågelbo. Så det gjorde jag, alltså är jag numera mörkhårig, har noterat att i vissa ljus ser det svart ut, men det är faktiskt brunt. Mörk brunt. Det tar väl ett tag att vänja sig, men det är väl alltid trevligt med lite förändring? Och på tal om hår (för det är ett så förbannat intressant ämne - "huvudämne" :P) så har jag noterat att jag sakna mitt långa hår! Hur kunde jag ens tänka tanken att klippa det kort? Nu får ja sluta gå o klippa till att lite titt som tätt, inga kapningar utan att det är nödvändigt, nu ska det få växa vilt igen!

 I morgon är det måndag, igen, konstigt att måndagar alltid tycks komma åter. Mycket märkligt. Måndag betyder träff på psyk med S, det blir nog bra. Har börjat tappa allt intresse för kontakt med psyk å senaste tiden, trots att jag vet att de är nödvändig kontakt så tröttnar jag. Vill komma vidare nu, vill LEVA inte bara ÖVERLEVA. Men ett steg i taget, jag har ju hela livet på mig som det brukar heta. :)

 FÖr övrigt är det på tok för mycket tankar som snurrar i mitt huvud ikväll, minnen och paraleller med min vardag. Och jag får ingen ordning på det, så låter det fara runt lite och hoppas på att de också tröttnar och kanske till och med somnar snart.Jag ska försöka komma i säng tidigt ikväll, blev lite si så där med sömnen i natt. Men ikväll är det en ny chans för sömn, och jag ska verkligen försöka ta den. SÅ snart blir det nerkrypning under bolltäcket och väntan på John Blund. Bolltäcke är förresten en mycket spännande uppfinning, som ett påslakan fyllt med bollar. Det låter väldigt suspekt, men faktiskt tror jag det gör viss nytta. Jag kapslas in som en puppa under det 6kg tunga täcket, jag blir lite liten och tycker mig tro att ett visst lugn sprider sig i kroppen. Har ju bara haft det i 1½ vecka, så har inga jätte bra utlåtanden, men jag återkommer med det när jag vet mer.

 Vart tog ni vägen, varför lät jag er gå?