Torsdagens timmar tickar förbi

och jag har bestämt mig

att ta en dag i taget

men ibland räcker det inte

utan ja måste dra ner kraven på mig själv

och ta en timme, kanske till och med en minut

i taget

Idag försöker jag att bara andas

finns till i nuet och det som är Greppbart

som att tvätta, städa, ligga i soffan och se på film

det som är ogreppbart kommer susande

försöker invardera mitt redan upp-och-ner-vända hunvud

men jag tar ett andetag

en sekund i taget

När jag ser tillbaka på de 25 åren som jag levt nu

de som kanske varit en tredjedel av mitt liv

så undrar jag vad jag har åstadkommit

hittade en gammalbok för ett tag sen

en sån där som man fick i födelsedagspresent när man hade kalas för klassen

och på en av sidorna skulle man skriva "såhär tror jag att mitt liv ser ut om tio år"

Jag hade skrivit något i stil med

"Jag är fotbollsproffs. Jag är gift med **** och har två barn, jag kanske jobbar med data"

Och jag kan inte låta bli att le, för jag va elva år då

och jag va sådär naiv som bara en elvaåring kan vara

Nu, såhär fjorton år senare så ser jag ju att ingenting av det jag skrivit blivit verklighet

jag är faktiskt inte ens i närheten

Skulle jag fått omformulera frågan lite, och svara på den idag hade kanske frågan blivit

"såhär ÖNSKAR jag att mitt liv ser ut om fem år"

svaret kanske hade liknat;
"Jag har funnit mig själv, en trygghet, ett hem och en stabil grund.

Kanske har jag funnit någon att dela min vardag, mina drömmar och hopp med,

någon att överösa med kärlek och kunna få kärlek av

En familj, en egen liten familj, mamma pappa barn."

Men vad vet jag, det är ju bara om...

Nu är det hundpromenad som väntar. Likes!