Ibland känns det svårt att förstå hur tid   en fortfarande kan fortsätta ticka på, att ditt hjärta slutade slå men mitt fortfarande pulserar för fullt. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, Minns dig. Jag väljer att försöka folusera på alla våra vackra minnen, alla skratt och ord, alla sms och varma kramar. Dina stora blå ögon som tittade fram under din blonda lugg. Minnen om alla tårar vi torkat, alla långa oräknerliga timmarna vi tillbringat tillsammans i huset där tiden så många gånger tycktes stå stilla. Men det är svårt att inte minnas den sista dagen, den 16 Februari 2006. Kramarna va få den dagen vännen, antar att du redan bestämt dig. Jag fick inte veta det du redan planerat. Just denna dagen va du inte där när jag skulle gå hem, så jag fick inte säga Hej då. Vid ca 23.30 skrev jag i min dagbok att "är något konstigt i luften ikväll", ganska exakt samma tid, bara ett par kilometer i från mig hittades din livlösa kropp. Och på morgonen efter fick jag beskedet. DU hade tagit dina sista andetag den natten, hjärtat fick sin vila och du gav din själ den ro som du så länge velat ha. Efter midnatt dödsförklarades du. Jag vänjer mig aldrig vid tanken, du finns inte längre bara ett sms bort. Nu bär jag dig med mig hela tiden, du har ett eget litet rum i mitt hjärta, och på dörren hänger det en skyllt "knock knock knocking on heavens door".

Tomheten är stor. Saknaden är enorm!

 

Erika

16 februari 2010 18:56

Usch vad hemskt Ida, jag förstår om du mår dåligt. Sitter alldeles precis just nu och gråter åt det du skrivit.
Det högg till i mitt hjärta, jag förstår att du sörjer.
Vi får hoppas din kära vän har det bra i himlen

http://www.erikakarlman.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.