På en busshållsplats kan känslor, tankar och ord flöda. Och det va precis va de gjorde innan idag. Lite krafs av egentligen ingenting. Ha överseende.

de frågar mig ibland

om jag inte drömmer om kärleken

någon att dela allt med

och de underbara fjärilarna i magen

jag svarar att det är inget för mig

Jag tror inte på sånt

kanske vill jag inte erkänna för dem

(för mig)
att jag inte längre är säker på

att jag vet hur man gör

att jag vet hur det känns

att jag vet vad kärlek är

jag vågar inte erkänna att jag är rädd

(jag är ju ensam och stark)

rädd att släppa någon nära

rädd att avslöja mig, mitt liv

ja allt det som så länge varit tabu

jag skrattar till

för att få bort allvaret

säger att jag hoppas på jungfrufödsel

och försöker övertyga dem

(mig själv)

att det är allt jag drömmer om

allt jag vill ha och behöver

ett barns ovillkoorliga kärlek

ett barn att ösa all min kärlek över

och visst vore det vackert så

det vackraste av allt

för det HAR faktiskt alltid varit min högsta önskan

men sanningen är nog den

att där någonstans finns en dröm om tvåsamheten

men att drömmen om kärlek gör för ont

för ont att tänka på

att tala om

att röra vid

som när man bränner sig på en varm platta

- man lägger inte gärna handen där igen