Tankarna är väldigt spridda idag vill jag lova, de spretar åt alla håll och kanter. Det som va så självklart igår könns inte alls lika självklart idag. Det som kändes som den bästa lösningen i förrgår liksom smulades sönder under gårdagen. Det är märkligt det där med humör och sinnesstämmning pendlar, som en berg och dal bana, men det är kanske de som är tjusningen med livet. Om allt gick som på räls skulle vi (jag) nog klaga över det oxå. Eller kanske är det bara typiskt mig att aldrig bli nöjd? Typiskt Ida-syndrom, eller typiskt för människor i allmänhet?

du sträckte ut handen

sa att du ville hjälpa mig

för det är så man ska göra

när någon är ledsen

jag kröp ihop

byggde upp en extra mur

för jag klarar mig själv

jag är (o)dödlig

fastän min sarjade själ

min trasiga kropp

och mina sönderklösta känslor skriker

efter din hand i min

har rädslan byggt bo inuti

och jag vågar inte lita på

att du inte släpper taget

och lämnar mig

Ensamhet är svårt

men lättare att hantera

om den är "självvald"

Förlåt

 

Jenny

19 februari 2010 11:24

Aj då, låter som du haft en kämpig dag! Hoppas det vänt lite tills idag, jag ska tänker på dig och ska försöka "telepatera" över lite energi till dig idag!
Stor kram Ida!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet är Grymt sa grisen.....

"kom och sätt dig här och visa nått så jag blir glad, sudda bort de sista spåren av en jobbig dag..." Med musik kan man förmedla mycket, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka tanken att - denns textraden är klockren, varför är...

Trötta omtummlande dagar Under ytan Framtiden oviss Fragment från dåtiden Alla dessa känSlor Tar tid att finna Identiteten, mitt jag, mitt allt Drömmar att förverkliga EnergikrävAnde, enviShet Rivande rädsla med mål att övdrvinna! ...

....ett livstecken, lite blandad kompott ur en vardag.