I oro och ångest vaknar man allt för tidigt. men innan jag tar dagens tankar kan ja dra gårkvällen i snabbformat, för den va verkligen lite utöver det vanliga - hehe

 18.00 gick jag hemifrån, hade för avsikt att gå förbi willys och handla lite mat innan jag gick och hejade på personalen i stödruset, men så gick det upp ett liljeolmens för mig, jag skulle ju handla en del fryst mat och det kan jag ju inte göra INNAN, då tinar ju den. Klantskalle! Men jag tog mig en välbehövlig promenad ist, gick förbi parken och plockade lite blommor, gick vidare bort till kyrkogården och la dem på lillebrors grav, va så länge sen jag va där - men det betyder inte att jag inte tänker på dig älskade! När jag skulle ut från kyrkogården fick jag inte upp "grinden", stod där och va alldelels förvirrad då ja hörde "hallå, du tjejen, tryck på knappen".. ehm, jag IQ-befriad som man är börja leta efter en knapp, och mkt riktigt fanns där en "knapp", ni vet en sån som är på sjukhus och sådant när man ska öppna dörrar. Konstaterade både för mig själv och den lilla damen att jag inte hänger med i dagens modernieter, eldrivna grindar på kyrkogårdar? ja, det kanske ska va så?

 Iaf, jag gick vidare förbi konsum för att handla en dricka, jade solbrillorna på näsan och lurarna i öronen, orkade inte med människorna. Kvinnan i kassan gav mig extrema mördarblickar och vägdrade hälsa fastän ja pep hej två gånger, hon trodde väl inte att jag såg henne bakom brillorna, men där hade hon fel. Moahaha.

 Kompis K va sen så jag fick gå bort till stö(r?)druset själv, och vad kan man säga? De äår ju inte kloka! haha. På ett bra sätt då. Stackars N hade de fått på ett par blåa tighta trikåbyxor Över jeansen, samt trätt en typ "skumgummi hjälm" för barn på huvudet på honom, men det såg mest ut som en färgglad blöja som de stuckit ner lite blommor i! De hade tagit sig runt rundan på ca 5 km när jag kom precis lagom till målgången, N hade själv halsat nästan en liter mer tetrapacks vitt-vin med ett barn-snirkligt-sugrör från MAX-restaurangen och de andra två hoppetossorna som tagit sig runt med honom hade delat på en liter, och mer blev det. Förutom J som ska föda om någon vecka så va de flesta rätt runda under fötterna. Och de roliga kommentarerna bara haglade. K dök upp och vi skatt med när de hade picknick i det gröna (ja solen sken faktiskt fast  det blev jäkligt fort kallt!). lite efter 20 va K tvungen att dra igen, men ja hade ju ingen tid att passa så promenaderade med personalen bort till en av stans pubbar, därifrån kände jag att de fick klara sig själva, heltokiga boendestödjare med för mkt alkohol i kroppen va iofs en syn för gudarna. Men ja va dödstrött och ville inte förstöra deras kväl! Så jag kramade om dem, sa till dem att vakna upp i sina egna sängar imån och att de skulle ha det så kul. Sa hejdå och gick hem, tog vägen förbi hemköp och handlade lite mat - skandal att de inte har havregrun med quinoa (som jag inte ens kan stava till) där, får köpa det någon annanstans.

 Väl hemma kände jag att detta va mer än vad min kropp klarade av, vi kan väl säga att anemin och sömnbristen tog ut sin rätt och jag fick ligga på golvet några minuter för att lugna ner mig. Somnade framåt halv 12 och har nog faktikst sovit nästan 5 timmar i natt, med bara ett par avbrott. Helt otroligt, korsa i taket!

 Nu sitter jag här, nyduschad och påklädd. Inte ett dugg laddad för läkarsamtal om en timme, men lite nyfiken på om N orkat sig upp idag eller om han ligger däckad hemma efter gårkvällens firande? På mitt schema står det nämnligen att han ska åtmindstonde köra mig till dr, ev även vara med inne hos läkaren. Fast ja skulle nog råda honom att ligga hemma och sova idag, han kan behöva det. Och jag är ju en stor tjej, jag klarar läkarbesöket själv.

 Men oj så mkt oro jag har i kroppen inför det. Inte en enda cell vill träffa dr idag, jag har ingen aning om hur denna dr tänker eller resonerar eller vad han kommer säga. Jag hatar att inte veta, ovisshet gör mig galen. Men om lite mer än en timme vet jag, då hoppas jag att ångesten som står mig upp över öronen har släppt.

 Well well, take it easy ida, Vad är egentligen det värsta som kan hända? I will be good!

Har konstaterat att detta inte kommer bli en så öppen blogg som jag tänkt mig riktigt, jag har en lång väg kvar innan jag klarar av att vara tillräckligt rak och ärlig, men jag gör så gott jag kan. Det skulle inte roa någon att läsa om alla mina mindre glada tankar och så.

Vi får ta det för vad det är, ord, en blogg, en vardag.

(och en vacker vik vid stadens centrala sjö)

________

16.34

 Okej, nu kommer ju bilden att bli under det jag skriver denna gången, det va ju menat att det skulle va under det andra jag skrev. Minus för bloggagratis att man inte riktigt själv kan placera bilderna var man vill. Anyway...

 Läkarsamtalet gick relativt bra, jag fick inte ut all min besvikelse på honom just för att han mötte mig så bra i frågan om medicinerna. DOck är vi oense på andra plan och det kommer bli lite krig mellan oss där innan det är upprett, tråkigt med sant. Jobbigast är dock att den största anledningen till denna oenighet är min sjukdom och hans brister i att hantera den. Vi kan inte mötas på halva vägen riktigt. Svårt att förklara, men det kommer ligga kvar och gro ett tag, vi får se hur denna "duellen" slutar. FIck iallafall lite ändingar i nattmedicinerna, så förhoppningsvis ska jag kunna sova bättre. Visst behöver vi sömn alla människor? Hur ska man annars orka?

 Jag va på vårdcentralen och tog lite blodprover efter lunch någongång, de är himla förvirrade de som jobbar där, men vad kan man förvänta sig? De är ju bara människor, man får vara tacksam för att de finns och de jobbet de gör.

 Ikväll kommer boendestöd M hit, jag tror att vi ska glo på kvarteret skatan, jag har ju inte sett så mkt av denna serien och jag bara älskar ju Johan Glans, David Batra är oxå en riktig stjärna. Jag fick biljetter så jag va och såg den på "big comedy 2009". Johan Glans är min gud! hihi. Så kvällen är rätt spikad tror jag. Sen blir det nog sängen relativt tidigt, det har varit en tuff dag.

 Mat, vad ska man äta? hmm, väntar lite med det, orkar inte engagera mig nu, är ändå inte hungrig. Får bli ett senare projekt.