Oj oj oj, jag är så mätt så ja nästan rullar fram, Började dagen med en persika och tyckte att det kunde få vara en lagom uppladdning inför tvättandet som skulle börja klockan 10, men så kom boendestödet och "väckte" mig klockan 9, rapporterade att klockan 11 serveras det nybakade frallor till förmiddagsfika borta på boendet.. Och vem kan motstå nybakade frallor?? Inte jag iaf, så ja smög ner i tvättstugan redan 20 i 10, de va ingen före mig så det gick bra, en timme senare va ja nere igen och la in tvätten i tummlaren och det som skulle in i torkskåpet hängdes in där, den cyklade jag bort till boendet. Och snacka om att äta! Tänker inte ens skriva hur många frallor ja tryckte i mig, men vi kan väl konstatera att ja lär nog inte behöva äta än på ett tag - jag är proppmätt!!! 12.20 cyklade ja hem igen, vek ihop tvätten och bar upp den till mig. SÅ hamnade jag här, har inte orkat stoppa in tvätten i garderoben ännu.. men snart så.. EN sak i taget!

 Bli inte chockade nu, men jag fryser, på vårdcentralen igår sa de att det berodde på mina låga värden, vilket förmodligen stämmer. Hörde av boendestödet att nu skam det komma rekordvärme i veckan, eller till midsommar eller va det va, 30 grader nästan, TRETTIO JÄKLA GRADER! Som den typiska svensken jag är så måste jag ju ha ngt att klaga på, och eftersom att vi förmodligen är de enda landet i världen som ens har ett ord för det så måste jag ju använda det, varför kan det inte vara lagom? Runt 20 iaf, det kunde vi väl vara nöjda med, eller? Jaja, vi har inte sett av den värmen ännu, lets wait and see....

 Ursäkta min dåliga uppdatering igår, men ja va så trött trött. Ska dra eftermiddagen lite snabbt nu. L och Nelson kom till mig vid 12 tiden, vi busade och kelade på mitt golv en stund - Han är Underbar! Sen tog vi en promenad i skogen, innan han blev hämtad av Ls syster och mamma. Blöt hund luktar inte hallon precis, men det är sånt man kan stå ut med :) Man kan inte annat än att bli kär i honom. Fast ja har ju siktat in mig på en mindre hund, men tycker att 12000 kr + försäkringar osv osv är lite väl saftigt, speciellt när man inte har inkomst och får vända på örerna varje månad. Men ja har ju ett helt liv på mig att skaffa hund.

 Sen va jag nere på träfpunkten i stan, fikade - kaffe och kolakaka - och tjattrade med folket där, hittade givetvis underbart söta kattungar i tidningen och ville bara åka och hämta dem med detsamma. Och en katt vore inte alls omöjligt att ha, det skulle jag nog reda ut rent ekonomiskt. MEN, tyvärr är jag nog på tok för labil för att ta hand om ett djur på heltid nu, klarar ju knappt av att ta hand om mig själv. Fast att det hade varit underbart. Men jag vill inte upprepa historien, vill inte behöva lämna och sedan avliva djuren, för att jag inte klarat av livet. Nej, jag behöver bli lite stabilare först. MYCKET stabilare.

 Jag skulle möta upp mammas sambo (jag tycker det är svårt, vet inte vad jag ska kalla honom, de är ju mer än sambo, de är ju gifta, men att skriva make känns inte heller så rätt.. jag kör på sambo, eller italiano. det får funka), syster Ellen och lilla mormor på stationen vid 15.30, vid det laget hade mina krafter tagit slut och jag va dödstrött.. Men jag va tvungen att följa med, va tomt på mat hemma, jag är pank och mamma hade erbjudit sig att handla lite mat åt mig *SKAM*.

 Vi plockade upp mamma vid hennes jobb och åkte sedan till City Gross - det är en av de värsta affärer som finns, den är alltid full av folk som trängs, själva affären är helt oändlig, den tar aldrig slut, hur stor som helst. Paniken kröp i kroppen och ju längre vi va där, och ju mer jag la i korgen, desto starkare blev ångesten. VÄl framme vid kassan fick jag en kommentar som höll på att få det att brista, men jag är rapp i käften och svarade nog lite snäsigt (förlåt mamma) men klarade av att hålla ihop det värsta. Fast fick sätta mig på huk medans de andra plockade ner sina varor. Jag vet att Du såg syster, att det va lite tungt. Tack för ditt stöd, ord behövs inte alltid, bara att någon vet, förstår, känner det på sig. Men kom hem tillslut, nu är skåpen lite påfyllda och jag ska nog fan klara mig tills på torsdag då mina pengar kommer.

 Tankarna snurrar på idag, undrar om jag någonsin kommer kunna acceptera mig själv, om någon annan någonsin kommer kunna acceptera att jag ser ut/är som jag är. Att jag mått/mår, gjort/gör som jag gör. Kommer jag någonsin kunna gå fritt, i en vardag, på en gata, hemma hos min mamma. Utan att gömma mig själv, både fysiskt och psykiskt. Kommer hon, de, JAG någonsin att kunna acceptera?

 Dagens låt; Takida -Curly Sue (Anders - det är ditt fel att den går på repeat!!:) )